Född 1779.
Död 1841.
Elin i Spånhult ärvde alltså den gamla släktgården, som gått i arv genom generationer och
Jonas gifte sig till den. Han var en glad och en smula äventyrlig man, liksom sin hustru from,
men på ett mera frisinnat och gentemot gammal tradition och övertro frigjort sätt. Han var i
praktiskt avseende en mångfrestare och byggde själv om gården i Spånhult och tillverkade
all dess inredning. Han var anlitad som snickare på andra orter samt även som
byggmästare. Jonas var med om att bygga biskopsgården i Växjö, där han ofta kom i
kontakt med biskop Wallquist, som gav honom glimtar av ett mera upplyst tänkesätt. Jonas
var med och byggde Vislanda nya kyrka. Jonas reagerade på sitt stillsamma sätt mot den
tidens övertro.
Elin var ömsint, ömtålig och omfattade med hängivenhet sin kristna tro. Hon var i detta
avseende sin faders dotter. Hon framlevde de sista åren av sitt liv hos dottern i Spånhult
och bidrog med sin djupa fromhet att ge livet där dess karaktär.
Elin i Spånhult brukade bära den värendska fältdräkten och Jonas skämtade med sin hustru
om hennes amazondräkt. När sonen Peter föddes 1800 klädde Elin sin andre son i
sköldmökjorteln, som blev en mantel, omlindad med det silke- och guldstickade skärpet, det
blev en bindel. Så klädd lät hon föra Peter till dop och efter den dagen bar hon aldrig mera
dräkten. Men sonen Peter blev genom hela sitt liv en stridens man.
Om Värendsdräktens historia berättas följande i Jan Guillos bok ”Vägen till Jerusalem.”
År 1154 trängde danske kungen Sven Grate in med sin här från Skåne in i Finnveden i
Småland. Hären brände och skövlade var man gick fram. Det var mycket snö detta år.
Framryckningen gick långsamt och bönderna i Värend satte sig till motvärn, lade sig i bakhåll
och dödade män, hästar och oxar för danskarna.
Det blev svåra förluster och Sven Grate och hans jarl inledde återtåget mot Skåne två olika
vägar. I Värend fanns mycket att hämnas. Kvinnan Blenda sände budkavle efter många
andra kvinnor. Kungens jarl kom till Värend med halva hären. Kvinnorna bjöd danskarna på
gästabud med salt oxkött och mängder med öl. Officerarna övernattade i en lada och
soldaterna ute i det fria. När de berusade männen sov, tände kvinnorna eld på ladan och
de brann inne. Värendsmännen hade gömt sig i skogen men kallades hem på natten och
dödade soldaterna. För dessa bedrifter att förgöra fiendehären bestämde svenske kung
Sverker att Värends kvinnor som visat sig så manliga i landets försvar, i fortsättningen
skulle ärva lika som män. De skulle som evärdligt krigstecken bära ett rött skärp med
broderade kors i guld, som bara tillföll dem och inga andra.
|
Död 1806.