Gift Rebecca Schreiber
Fanjunkare Schreiber omkom vid en dramatisk drunkningsolycka år 1859. En vinterkväll var
han och hans hustru med släde på hemväg från ett kalas hos sergeant Larsson, bror till
målaren Marcus Larsson, som bodde på gården Frukullen på andra sidan sjön. På bortvägen
ingav isen inga farhågor, men medan de kalasat hade en råk slagit upp intill några öar, inte
långt från Gallö. Trots mörkret anande ändå hästen faran och vägrade att gå när de närmade
sig vaken. Då tog fanjunkaren tömmarna och piskan från kusken Kalle Nyth och tvingade fram
hästen. Kusken som satt bak på kuskbocken, hann hoppa av innan häst och släde försvann i
det svarta djupet. Kalle Nyth skrek på hjälp. Fanjunkarens båda söner (Gustaf och Otto)
hörde ropen och kom snabbt till platsen. Pojkarna, som var vinterbadare, dök ner i vaken och
lyckades rädda sin mor, men fadern kunde de inte finna. De hörde hur hästen stötte bogträet
mot isen när han sam under den. Pojkarna och kusken lyckades få hål på isen ovanför släden,
men när de fick upp släden satt fadern död i den. Han hade fått en spark i panna av hästen
och troligen redan dött av den.
Rebecca Wilhelmina köpte nu ett mangårdshus i Rakenäs, en av byarna i Lönneberga och
flyttade det till Lilla Fridhem, där hon sedan bodde men sina söner till sin död 1967.
Hennes far var kyrkoherden i Korsberga och sedermera jubeldoktorn Johan Pontén. Han var
känd för sin läkekonst och inte minst för sin förmåga att bota sinnessjuka. Dottern hade fört
med sig dessa kunskaper och omsatt dem i praktiken genom att vårda mentalpatienter, både
när hon bodde i Gallö och i Fridhem. Det lilla grå timmerhuset, som nu är borta var bostad för
de sinnessjuka och järnringarna var till för kedjorna, som höll dårarna på plats. Säkert var det
både trångt och kallt på vintrarna, men den tidens tokar fick vara glada för den lilla omsorg de
kunde få. Det var väl antagligen så att vården av de sinnessjuka var ett visst levebröd för
henne, men att hon inte bara för egen vinning utnyttjade andras olycka, framgår av
inskriptionen på hennes gravsten på Lönneberga kyrkogård. Där kan läsas:
"För att lindra nästans smärta
varmt hos henne slog ett hjärta."
|
Född 1776-05-02 i Vederslöv (G).
Död 1857-09-23 i Korsberga (F).