Släktgrenen har sina ursprungliga rötter i Vislanda socken, Småland, där Peter Wieselgrens
mors släkt sedan ett århundrade ägt och bebott gården Spånhult. Peters far som
ursprungligen kom från Tubbamåla blev genom giftermål ägare till Spånhult.
Släkten Wieselgren har sina ursprungliga rötter i Vislanda socken, Småland. Peter
Wieselgrens mors släkt hade sedan ett århundrade ägt och bebott gården Spånhult utanför
Vislanda och Peters far gifte sig till gården, men kom ursprungligen från Tubbemåla i
Småland.
Se Emma Wieselgren av Hervor Widding
1846 Kyrokerde i Helsingborg
Till Göterborg 29 april 1857
Invigde hagakyrkan 27 nov 1859
Peter föddes 1800 05 01 i Spånhult och skulle ha hetat Per men fick av misstag sitt namn
Peter i dopet. Han visade redan som barn en del egenskaper, som senare följde honom och
gjorde hans bana lysande. Iakttagelseförmåga, enastående minne, en kombinations- och
reflexionsförmåga som tidigt förbluffade omgivningen, självständighet och ett intresse för
andliga värden redan som liten. Han kunde betecknas som ett brådmoget och lillgammalt
barn. Socknens prost ansåg honom självskriven för studier och såg till att han redan som
nioåring började i Växjö skola. Då tog Peter namnet Wieselgren efter släktingen på
morssidan, komministern i Vislanda XI Samuel Wiesel. Detta hade studerande släktingar
gjort redan tidigare. Student i Lund 1820. Tidigt kom Peter i kontakt med
brännvinsmissbruket. En dräng lurade i Peter brännvin, då han var barn. Denna erfarenhet
gjorde att han aldrig mera drack alkohol. Under tiden i Lund träffade han en dödsdömd som
i berusat tillstånd dödat sin hustru och dragit olycka över hela sin familj och sig själv. Detta
hade gjort ett djupt intryck på Peter och kom honom att ta upp sin livslånga kamp för
nykterheten. Fil. mag. 1823 i Lund, docent i estetik och litteraturhistoria samt vice
bibliotekarie vid universitetsbiblioteket.
Han fick uppdraget att ordna greve Jacob de la Gardies arkiv på Löberöd. Vistades i
Stockholm och Uppsala och kom i kontakt med allt vad nationen hade av storheter inom
statsstyrelsens och kulturlivets område. Han diskuterade med excellenser och utländska
sändebud och fick rota i deras arkiv, träffa författarna Carl Gustaf Leopold, Per Daniel
Atterbom och Esaias Tegnér.
Hela tiden spred Peter sin mening om spritmissbruket så det slog gnistor om honom, vilket ej
uppskattades av alla. Han hade att kämpa mot hårt motstånd. Så länge han manade till
nykterhet och skötsamhet i största allmänhet gick det bra, men då han krävde att folk skulle
avstå helt från brännvin och upphöra att bränna då ökades bitterheten och han t.o.m.
hotades till livet.
Han återvände efter fem år till Lund och biblioteksarbetet vid universitetet samt förestod
professionen i estetik och litteraturhistoria och höll många uppskattade föreläsningar.
Prästvigd 1833, samma år kyrkoherde i Västerstads och Östraby församlingar, där Jacob
de la Gardie hade patronatsrätt.
Peter gifte sig 1833 med Matilda Catarina Rosenqvist, dotter till Magnus Rosenqvist och
Hedvig Gullander.
I Västerstad, söder om Hörby, efterträdde Peter Wieselgren en präst, som avlidit i 93 år ålder
och lämnat efter sig en vanskött, försupen och förfallen församling. Peter lyckades genom ett
otroligt arbete komma tillrätta med superiet. Han skapade ett kyrkoråd och införde en sträng
kyrkotukt. Genom att han personligen lärde känna alla sina församlingsbor kom han till rätta
med superiet.
Han skapade ett förstklassigt skolväsende och stred mot bönderna och Jakob de la Gardie,
som var snål, för att ordna fattigvården. Han förmådde godsägarna att låta sina
arrendebönder friköpa sina gårdar. De la Gardie kostade inte på bostaden åt sin kyrkoherde,
den beskrevs som obeskrivligt tarvlig med sand och enris på golvet, men med ett stort antal
besökande, både sockenbor och långväga resenärer från Sverige och utlandet gästade
kyrkoherdehemmet.
Peter sökte under åren många professurer och krävande kyrkoherdebefattningar och blev
ständigt förbigången. Man uppfattade att hans vittfamnande verksamhet omfattade hela
Sverige som pastorat.
Kungen utnämnde honom demonstrativt till teologie doktor och till slut fick han befattningen
som kyrkoherde i Hälsingborg 1847. Tio år senare blev han kallad som domprost i Göteborg.
Hans eftermäle i Hälsingborg blev: "Han har gjort även sina fiender till sina vänner och många
av dessa saknar honom djupt".
I Göteborg blev hans verksamhetsområde än större. Även om det var motstånd i början vann
han snart beundran och vördnad, han nöjde sig inte med att predika i domkyrkan utan
varhelst det än erbjöd sig, i asyler, fattighärbärgen och ute i Allén, där det särskilt på
söndags-eftermiddagarna brukade vara vilt liv.
På Peters förslag anordnades av stadens Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle offentliga
föredrag för allmänheten. Det blev början till upprättandet av Göteborgs Högskola.
Peter kallades Sveriges störste folkbildare och blev ledamot av många lärda, patriotiska och
filantropiska sällskap. Under hela sitt verksamma liv hann Peter även med att vara
skriftställare och gav ut en mängd arbeten över svensk litteratur och kulturhistoria. Bland
annat ”Förteckning över de la Gardiska arkivet” i 20 delar, ”Beskrivning över Nya Småland” i 3
delar, ”Biografiskt lexikon” i 23 delar. Dessutom skrev han tal, minnessånger, predikningar och
uppsatser samt bidrag till tidningar och tidskrifter. Han verkade som utgivare av
Nykterhetsvännernas tidning.
Hans hustru Matilda hade ingen lätt uppgift som maka till den obemedlade, storslaget
frikostige, den av sjukdom sönderbrutna och ändå rastlöst verksamma, den för allas bästa
nitälskande och dock så förföljde lantprästen. Att predika nykterhet i den tidens Sverige med
rätt för alla att idka hembränning var ingen lätt uppgift. Matilda var oerhört anspråkslös och
brände de uppskattande ord hennes man skrivit om henne i sitt självbiografiska verk.
Några nya blev aldrig skrivna, men Peter upphörde aldrig att betona i hur hög grad hela hans
verksamhet berott av den outtröttliga och kärleksfulla omvårdnad hon livet igenom ägnat
honom och hans hem.
Peter avled vid 77 års ålder i Göteborg. Ytterst sällan har en enskild mans bortgång väckt en
så stor uppmärksamhet. Matilda avled sjutton år senare.
En son till Peter och Matilda gav 1900 ut en bok över sin fars liv med titeln
”Peter Wieselgren, en lefnadsteckning, sammanfattad av Sigfrid Wieselgren”.
Några kilometer väster om Vislanda bevaras Peter Wieselgrens födelsehem i Spånhult som ett
viktigt kulturminnesmärke i bygden. Gården ägs av Stiftelsen Wieselgrensgården. Under 1960
-talet upprustades gården med varsam hand av ett antal eldsjälar och är sedan 1969
museum. Vid gården står två minnesstenar över Peter Wieselgren. Den ena flyttad från
järnvägsstationen Mörhult, som sedan länge lagts ned.
Domprost.
Född 1800-10-01 i Spånhult, Vislanda (G). [1]
Död 1877-10-10 i Göteborg.
|
Född 1765 i Tubbamåla.
Död 1849.
Fjärdingsman.
